Galenskaparna & After Shave Lyrics
"Idyll"

[Viola sitter på pakethållaren på en gammal cykel
och nynnar lite för sig själv.
Hon har en klänning, ett förkläde och flätor.
I händerna håller hon en korg och en bukett nyplockade blommor.]

Viola:
Kommer, kommer ej. Ah dada, dada, dada, dadej.

[Så smyger Sven-Styrbjörn fram.
Likt en utsliten dräng kommer han bärandes
på något stort inslaget i tidningspapper och
ett brett leende där det fattas några tänder.
Han är helt brunklädd, från keps till byxor.
På fötterna har han stora gröna stövlar.]

Viola:
Kommer, kommer ej. Ah dada, dada, dada, dadej.
Kommer, kommer ej. Ah dada...

Oj, he...

[Viola får syn på Sven-Styrbjörn och ler tyst och rodnar.]

Sven-Styrbjörn:
Lella, goa, Viola.

Viola:
Ja, vad är det, Sven-Styrbjörn?

Sven-Styrbjörn:
Va setter du her och sjunger för nåt grannt, Viola lella?

Viola:
Ah, jag sitter bara här och, och väntar på nån, Sven-Styrbjörn.

Sven-Styrbjörn:
Vågar man sej te å vara så fräcker å fråga:
Vem e det du sitter här å väntar på då, Viola lilla?

Viola:
Kan du inte gissa det, Sven-Styrbjörn?

[Han tänker efter länge och kliar sig på hakan.]

Sven-Styrbjörn:
Han som du sitter här å väntar på, e han väldigt snygg han?
Eller e han ful, Viola lilla.

[Viola gömmer sig i blombuketten.]

Viola:
Han e... väldig snygg, Sven-Styrbjörn.

Sven-Styrbjörn:
Då vet jag vem det är!

Viola:
Vem är det då?

Sven-Styrbjörn:
Ja, det är inte jag.

Viola:
Ah, en dummer du är Sven-Styrbjörn.

Sven-Styrbjörn:
Ja, det säger pappa med!

Viola:
Ja, jag tänkte att vi skulle ha lite picknick här förstår du.

[Viola tar fram en rutig duk och hoppar av cykeln.
Den välter, med Sven-Styrbjörn i en obekväm ställning ovanpå.]

Viola:
Bara du och jag.

[Viola nynnar medan hon dukar upp picknicken.
Sven-Styrbjörn håller alltjämt kvar i cykeln som
han försöker resa underifrån.]

Sven-Styrbjörn:
Står han själv?

Viola:
Äh, du får väl hjälpa till lite. Kom, nu ska vi ha picknick.

Sven-Styrbjörn:
Ska vi ha picknick? Vad är det för nånting, Viola lella?

[Han har fått upp cykeln men håller fortfarande i både den och paketet.]

Viola:
Ah, men du vet väl vad picknick är för nåt, Sven-Styrbjörn.

Sven-Styrbjörn:
Är det sånt som pojkar och flickor gör med varandra
på natta när lampa är slä-hähähä-äckt?

[Han räcker ut tungan och bankar på cykeln
med ett hoppfullt uttryck i ögonen.]

Viola:
Nähä, det är det inte, Sven-Styrbjörn!

[Han slutar besviket med sitt bankande.]

Sven-Styrbjörn:
Det var ju otur.

Viola:
Ja.
Äh, kom och sätt dig här nu.

Sven-Styrbjörn:
Ska jag komma och sätta mig där tycker du?

Viola:
Ja. Välkommen!

Sven-Styrbjörn:
Jag får gå sakta här i kurvan, så jag inte får sladd.

[Sven-Styrbjörn går långsamt runt cykeln mot duken.
Han är väldigt hjulbent och ryggen är böjd.
Väl framme försöker han sätta sig ner.
Så småningom sitter han ner på huk med armarna sträckta rakt ut.]

Sven-Styrbjörn:
Det var fan vad långt det var.

Viola:
Ja.

Sven-Styrbjörn:
Kan du mäta hur långt det är kvar?

Viola:
Ja.

[Hon kryper fram och måttar med händerna. Hon visar upp ca 2 dm.]

Sven-Styrbjörn:
Åh, hellskotta mig! Det är ju en halvmeter minst.

[Han gör kvidande några försök till utan att lyckas.]

Sven-Styrbjörn:
Nej, det får bli så här.

Viola:
Ah, det blir jätte snyggt.

Sven-Styrbjörn:
Ja-, ja-, jag som alltid har trott att
benen var lika långa åt bägge håll.

Viola måttar på sig själv och säger:
Ja, det är la de på de flesta.

Sven-Styrbjörn:
De har väl mätt fel på mig.

Viola:
Ja, det har de nog.

Sven-Styrbjörn:
Vad grannt det har blett här i gläntan nu.

Viola:
Ja...

Sven-Styrbjörn:
Myrorna har fått ungar.

[Viola tittar oroligt ikring, rättar till klänningen
och börjar klia på benet.]

Sven-Styrbjörn:
Ja, jag satt hemma och vände tillbaka svettremmen i mössan.

Viola:
Jaha...

Sven-Styrbjörn:
Och då slog det mig att du kanske skulle bli glad
om du fick en blomma, Viola lella.

[Viola får tidningspaketet.]

Viola:
Oh, tack, snälle, goe, Sven-Styrbjörn.

[Hon börjar öppna.]

Viola:
Vad är det för sort?

Sven-Styrbjörn:
Ja, det är falukorv.

Viola:
Ohh!

[Falukorven kommer fram och gungar i hennes hand.]

Sven-Styrbjörn:
Är han inte död?

Viola:
O, vad finer den var, Sven-Styrbjörn.

Sven-Styrbjörn:
Jahaha, den ska du ha länge.

[Viola tar korven i famnen som en baby och klappar den.
Sven-Styrbjörn ser plötsligt rädd ut och börjar andas häftigt.]

Sven-Styrbjörn, starkt:
Jag läste en bok!

Viola:
Va?

Sven-Styrbjörn skriker:
Jag läste en bok!

Viola:
Va?

Sven-Styrbjörn:
Jag läste en bok!!

Sven-Styrbjörn, ännu mer:
Jag läste en bok!!

[Viola blundar och biter nästan i korven av rädsla.]

Sven-Styrbjörn:
En fruktansvärt hemsker bok.
Det var stora bokstäver i början på meningarna!

Viola:
Nej!

Sven-Styrbjörn:
Var det!

[Viola biter på naglarna i stället.]

Sven-Styrbjörn:
Så stod det att naturen skulle vara förstörd nu, år 3000.

Viola:
Nähä?

Sven-Styrbjörn:
Jo, så stod det att folk skulle åka i rymden i... fark-ost!

[Viola tittar upp mot himlen som om hon inte trodde honom.]

Sven-Styrbjörn:
Jag blev så rädder. Jag blev så rädder!
Jag blev så rädder så jag fick gå och klippa mig!

Viola:
Nej!

Sven-Styrbjörn:
Så hemskt det stod i boken som jag läste att det skulle bli.
Och så blev det så här.

Viola:
Ja, sicken tur!

Sven-Styrbjörn:
Vilken tur vi hade, Viola lilla.

[Det hörs pianomusik i bakgrunden.]

Sven-Styrbjörn:
Hör du musiken.

Viola:
Ja?

Sven-Styrbjörn:
Det är fogden som spelar. Ska jag sjunga för dig tycker du?

Viola:
Ja.

Sven-Styrbjörn sjunger:
Sadel och nav. Ekrar och kedjeskydd.
(Början av Cykelsången.)

Sven-Styrbjörn:
Så du se vart du köööör.

Viola:
Vad fint.

Sven-Styrbjörn:
Vicken höger ton det blev där.

Viola:
Ja.

Sven-Styrbjörn:
Ah, vi lägger oss ner lite i stället så kan jag pilla på dig lite också.

[Några tävlingscyklister uppenbarar sig.]