Galenskaparna & After Shave Lyrics
"Göstas Hjärna"
4.6 / 5
5 reviewers
Do you like this song?
(click stars to rate)
- ★
- ★
- ★
- ★
- ★
[Gösta sitter alldeles silverklädd på en stol och
petar i en liten burk när han plötsligt hör en röst]
Rösten:
Gösta.
[Gösta tittar upp men ser ingen och fortsätter som om inget hade hänt.]
Rösten:
Gösta. Hör du mig, Gösta? Det är din hjärna som vill prata med dig, Gösta.
Din hjärna! Har du glömt att du har en hjärna, Gösta? Hallå! Gösta!
[Gösta tittar runt omkring och under stolen.]
Hjärnan:
Jag sitter inne i huvudet på dig.
Det är jag som hjälper dig att tänka, Gösta. Hallå? Gösta?
[Gösta sitter alldeles stilla med ett besvärat uttryck i ansiktet.]
Nej, det är hopplöst. Han pratar inte med mig längre.
Han har glömt bort mig.
Han har inte pratat med mig sen 1985 och det är 15 år sen nu.
Han behöver inte mig längre.
Han behöver inte tänka själv, allt är ju redan uttänkt.
Förr i tiden, då var han och jag kompisar.
Han frågade mig om allt.
Ett plus ett, det är två - det var jag som kom på det, Gösta!
Hur man sätter ihop en byrå från IKEA.
Det hade han aldrig klarat utan mig.
Hur man får in backen på en Saab 96.
Det tog ett halvår att lura ut. Och sen kom vi ur garaget.
Gösta! Hör du mig? Nej, han pratar inte med mig längre!
[Det hörs ett märkligt "pling-ploing" och Gösta rycker till.]
Hjärnan:
Oj, nu ringde det på dörren. Nu kommer Berit, det är hans fru.
De bor inte ihop.
Nejdå, de har var sin lägenhet för att inte utplåna varandra mentalt.
Det är så modernt så det är inte klokt!
[Gösta öppnar dörren och in kommer Berit
med sitt blåa hår och sina silverkläder.]
Berit:
Hej Gösta!
[Hon hälsar med en gest som nästan träffar honom i ögonen.
Han gör samma gest fast försiktigare.]
Gösta:
Hej Berit.
Berit:
Jag har samkört våra hemdatorer och fått fram dagens program.
Gösta:
Ja, vad roligt.
[Hon tittar på någon märklig mikromojäng och läser.]
Berit:
Mmm. Först så ska vi umgås en stund så vi inte får för lite av varandra.
Sen går jag hem till mig så vi inte får för mycket av varandra.
Gösta:
Ja det är klart.
Berit:
Då sätter vi på TV.
Gösta:
Jaså. Vad då för program?
Berit:
Humorprogram så du blir på gott humör.
Gösta:
Jaha, är det pålagda skratt?
Berit:
Varför frågar du det?
Gösta:
Annars vet jag ju inte var jag ska skratta nånstans.
Hjärnan:
Jamen, du kan fråga mig, Gösta. Så kan vi ju flabba ihop!
Berit:
Jodå, det är pålagda skratt.
Gösta:
Ja, vad skönt! En gång skrattade jag på fel ställe.
Berit:
Nej?!
Gösta:
Jo, det var så hemskt pinsamt.
Jag höll på att bli vräkt för jag störde så hemskt, så.
Berit:
Ja, ja. Under tiden som du skrattar då så ser jag på Dallas.
Gösta:
Ja, vad skojigt för dig.
Hjärnan:
587:e avsnittet.
Berit:
och sen i kväll så kommer du hem till mig.
Gösta:
Jaha. Blir det sex och sånt i kväll?
Berit:
Inte i kväll.
Gösta:
Nehe, då behöver jag inte sova middag idag.
Berit tänker efter innan:
Nej, he.
Berit:
Ja. Då börjar vi väl umgås lite då.
Vi ska lyssna på musik och träna tillsammans idag.
Men det måste vara var sin musik och var sitt träningsprogram
så vi inte suddar ut varandras personligheter, vet du.
Gösta:
Jaja, det är klart.
Berit:
Mmm.
Gösta:
Mycket att hålla reda på hela tiden.
Berit:
Ja.
Gösta:
Kommer det musik här då? Direkt ur overallen som vanligt?
Berit:
Som vanligt.
Gösta:
Jaja.
[De börjar att röra sig maskinmässigt. Fast inte ur fläcken och
inte med några av dagens gymnastiska standardövningar.]
Hjärnan:
Gösta. Varför finner du dig i detta?
Prata med mig så hittar vi på nåt annat. Vad som helst. Gösta!
Du kan inte hålla på så här Gösta.
Du ser ju hur löjligt det ser ut!
Vi kan ju spela Monopol tillsammans eller... leka med Lego eller...
starta en cirkus eller... rida på brinnande giraffer eller...
anmäl dig till "Bell och Bom." Bara det händer nåt, Gösta.
Nej, han hör mig inte. Det är lönlöst. Jag ger upp!
Hör du det, Gösta? Jag ger upp!
Berit:
Nej. Nu måste jag nog gå så du inte börjar reta dig på mig.
Gösta:
Ja, skynda dig!
Berit:
Jag måste bara bekänna en sak först.
Gösta:
Vadå?
Berit:
Min hemdator har varit ihop med en annan hemdator.
Gösta:
Jaså?
Berit:
De ska ha chips tillsammans.
Gösta:
Betyder det att det är slut mellan oss, Berit?
Berit:
Vi ska tala om det min hemdator och jag.
Gösta:
Det viktigaste är ju att din dator inte bli ledsen.
Berit:
Det tycker jag också! Vad skönt att vi är överrens.
Gösta:
Hej Berit.
Berit:
Hej Gösta!
Gösta:
Ohh!
[Den här gången blir han träffad i ögat. Berit går.]
Hjärnan:
Gösta. Nu orkar inte jag mer. Jag rymmer.
Jag kan inte vara i detta huvudet längre.
Nu sticker jag, Gösta. Hej med dig. Hnggtnn. Hnggtnn. Hnnggt!
[Gösta håller om huvudet men det hjälper inte.
Hjärnan rymmer med ett ljudligt "poing" och
visas som en laserritad mun på en tavla.]
Hjärnan:
Åhh, vad skönt. Äntligen fri! Hej på dig Gösta! Hur mår du?
Detta är din hjärna. Jag har rymt!
Nu kan du bli boxare utan att det gör nåt!
Hjärnan sjunger:
Vill ni se en hjärna? Se på mig!
[Gösta börjar tassa bort.]
Hjärnan:
Gösta! Vart ska du gå?
Gösta:
Ja, jag ska prata med min dator.
Hjärnan:
Ja, men du kan väl prata med mig? Skit i den jädra datorn!
Gösta:
Nej, det är så krångligt med hjärnor.
Det finns inga knappar och nån bildskärm som kom...
Jag vet inte hur man ska göra med dem. Hjälp!
[Han springer iväg.]
Hjärnan:
Vänta lite, Gösta. Gösta. Gö- Hallå! Gösta! GÖSTA!!
Hjärnan ynkligt:
Gösta. Gösta? Gösta?? Skit!
Hjärnan till publiken:
Är det någon som vill ha en hjärna?
[Alla i publiken skrattar och ingen svarar.]
Så gott som oanvänd. Det är bara en ägare!
Nehe. Jävla snobbar. Jag får väl omskola mig till kretskort då.
Men jag gör det inte utan motstånd!
Hejdå. Njurritzs.
[Poing. Hjärnan försvinner.]
petar i en liten burk när han plötsligt hör en röst]
Rösten:
Gösta.
[Gösta tittar upp men ser ingen och fortsätter som om inget hade hänt.]
Rösten:
Gösta. Hör du mig, Gösta? Det är din hjärna som vill prata med dig, Gösta.
Din hjärna! Har du glömt att du har en hjärna, Gösta? Hallå! Gösta!
[Gösta tittar runt omkring och under stolen.]
Hjärnan:
Jag sitter inne i huvudet på dig.
Det är jag som hjälper dig att tänka, Gösta. Hallå? Gösta?
[Gösta sitter alldeles stilla med ett besvärat uttryck i ansiktet.]
Nej, det är hopplöst. Han pratar inte med mig längre.
Han har glömt bort mig.
Han har inte pratat med mig sen 1985 och det är 15 år sen nu.
Han behöver inte mig längre.
Han behöver inte tänka själv, allt är ju redan uttänkt.
Förr i tiden, då var han och jag kompisar.
Han frågade mig om allt.
Ett plus ett, det är två - det var jag som kom på det, Gösta!
Hur man sätter ihop en byrå från IKEA.
Det hade han aldrig klarat utan mig.
Hur man får in backen på en Saab 96.
Det tog ett halvår att lura ut. Och sen kom vi ur garaget.
Gösta! Hör du mig? Nej, han pratar inte med mig längre!
[Det hörs ett märkligt "pling-ploing" och Gösta rycker till.]
Hjärnan:
Oj, nu ringde det på dörren. Nu kommer Berit, det är hans fru.
De bor inte ihop.
Nejdå, de har var sin lägenhet för att inte utplåna varandra mentalt.
Det är så modernt så det är inte klokt!
[Gösta öppnar dörren och in kommer Berit
med sitt blåa hår och sina silverkläder.]
Berit:
Hej Gösta!
[Hon hälsar med en gest som nästan träffar honom i ögonen.
Han gör samma gest fast försiktigare.]
Gösta:
Hej Berit.
Berit:
Jag har samkört våra hemdatorer och fått fram dagens program.
Gösta:
Ja, vad roligt.
[Hon tittar på någon märklig mikromojäng och läser.]
Berit:
Mmm. Först så ska vi umgås en stund så vi inte får för lite av varandra.
Sen går jag hem till mig så vi inte får för mycket av varandra.
Gösta:
Ja det är klart.
Berit:
Då sätter vi på TV.
Gösta:
Jaså. Vad då för program?
Berit:
Humorprogram så du blir på gott humör.
Gösta:
Jaha, är det pålagda skratt?
Berit:
Varför frågar du det?
Gösta:
Annars vet jag ju inte var jag ska skratta nånstans.
Hjärnan:
Jamen, du kan fråga mig, Gösta. Så kan vi ju flabba ihop!
Berit:
Jodå, det är pålagda skratt.
Gösta:
Ja, vad skönt! En gång skrattade jag på fel ställe.
Berit:
Nej?!
Gösta:
Jo, det var så hemskt pinsamt.
Jag höll på att bli vräkt för jag störde så hemskt, så.
Berit:
Ja, ja. Under tiden som du skrattar då så ser jag på Dallas.
Gösta:
Ja, vad skojigt för dig.
Hjärnan:
587:e avsnittet.
Berit:
och sen i kväll så kommer du hem till mig.
Gösta:
Jaha. Blir det sex och sånt i kväll?
Berit:
Inte i kväll.
Gösta:
Nehe, då behöver jag inte sova middag idag.
Berit tänker efter innan:
Nej, he.
Berit:
Ja. Då börjar vi väl umgås lite då.
Vi ska lyssna på musik och träna tillsammans idag.
Men det måste vara var sin musik och var sitt träningsprogram
så vi inte suddar ut varandras personligheter, vet du.
Gösta:
Jaja, det är klart.
Berit:
Mmm.
Gösta:
Mycket att hålla reda på hela tiden.
Berit:
Ja.
Gösta:
Kommer det musik här då? Direkt ur overallen som vanligt?
Berit:
Som vanligt.
Gösta:
Jaja.
[De börjar att röra sig maskinmässigt. Fast inte ur fläcken och
inte med några av dagens gymnastiska standardövningar.]
Hjärnan:
Gösta. Varför finner du dig i detta?
Prata med mig så hittar vi på nåt annat. Vad som helst. Gösta!
Du kan inte hålla på så här Gösta.
Du ser ju hur löjligt det ser ut!
Vi kan ju spela Monopol tillsammans eller... leka med Lego eller...
starta en cirkus eller... rida på brinnande giraffer eller...
anmäl dig till "Bell och Bom." Bara det händer nåt, Gösta.
Nej, han hör mig inte. Det är lönlöst. Jag ger upp!
Hör du det, Gösta? Jag ger upp!
Berit:
Nej. Nu måste jag nog gå så du inte börjar reta dig på mig.
Gösta:
Ja, skynda dig!
Berit:
Jag måste bara bekänna en sak först.
Gösta:
Vadå?
Berit:
Min hemdator har varit ihop med en annan hemdator.
Gösta:
Jaså?
Berit:
De ska ha chips tillsammans.
Gösta:
Betyder det att det är slut mellan oss, Berit?
Berit:
Vi ska tala om det min hemdator och jag.
Gösta:
Det viktigaste är ju att din dator inte bli ledsen.
Berit:
Det tycker jag också! Vad skönt att vi är överrens.
Gösta:
Hej Berit.
Berit:
Hej Gösta!
Gösta:
Ohh!
[Den här gången blir han träffad i ögat. Berit går.]
Hjärnan:
Gösta. Nu orkar inte jag mer. Jag rymmer.
Jag kan inte vara i detta huvudet längre.
Nu sticker jag, Gösta. Hej med dig. Hnggtnn. Hnggtnn. Hnnggt!
[Gösta håller om huvudet men det hjälper inte.
Hjärnan rymmer med ett ljudligt "poing" och
visas som en laserritad mun på en tavla.]
Hjärnan:
Åhh, vad skönt. Äntligen fri! Hej på dig Gösta! Hur mår du?
Detta är din hjärna. Jag har rymt!
Nu kan du bli boxare utan att det gör nåt!
Hjärnan sjunger:
Vill ni se en hjärna? Se på mig!
[Gösta börjar tassa bort.]
Hjärnan:
Gösta! Vart ska du gå?
Gösta:
Ja, jag ska prata med min dator.
Hjärnan:
Ja, men du kan väl prata med mig? Skit i den jädra datorn!
Gösta:
Nej, det är så krångligt med hjärnor.
Det finns inga knappar och nån bildskärm som kom...
Jag vet inte hur man ska göra med dem. Hjälp!
[Han springer iväg.]
Hjärnan:
Vänta lite, Gösta. Gösta. Gö- Hallå! Gösta! GÖSTA!!
Hjärnan ynkligt:
Gösta. Gösta? Gösta?? Skit!
Hjärnan till publiken:
Är det någon som vill ha en hjärna?
[Alla i publiken skrattar och ingen svarar.]
Så gott som oanvänd. Det är bara en ägare!
Nehe. Jävla snobbar. Jag får väl omskola mig till kretskort då.
Men jag gör det inte utan motstånd!
Hejdå. Njurritzs.
[Poing. Hjärnan försvinner.]
This song is from the album "Cyklar".