Carl Smith Lyrics
"Du Svamlade Om Döden"

Livet var så lätt för några år sen
Man var tjugoett, rusig och brunbränd
Vi satt i en park, vi drack öl och vin
Solen lyste starkt, det var en bra tid

När dom slog upp dörrarna
Var det vi två mot resten
Jag minns skratten och ropen
Och alla efterfester

Du svamlade om döden ibland
Jag var rädd för den
Du sa du höll den jämt i din hand
Som en nära vän

Somrarna tog slut, alla gav sig av
Vänner reste ut, vi blev alltid kvar
Så en regnig höst, hände något med dig
Du gick med sänkt blick, du sa aldrig hej

Din mamma ringde en dag, hon hade kört dig igår
Till ett ställe på landet med en sliten korridor

Du svamlade om döden ibland
Jag var rädd för den
Du sade du höll den jämt i din hand
Som en nära vän

Nu vaktar en man utanför ditt rum
Och det går ett larm om du gör nåt dumt
Nu regnar det här, jag tänker på dig
Jag lovar och svär att allt ordnar sig

Bara låt mig, låt mig, låt mig, låt mig,
Bry mig om dig

Bara låt mig, låt mig, låt mig, låt mig,
Bry mig om dig